Vi ser inte alltför sällan att anställda i regionen i kontakter med media anger att de inte vågar framträda med eget namn av risk för repressalier. Vi har också på senare tid sett att antalet vårdskador ökar. I anmälningar som görs med anledning av detta så beskrivs ibland en kultur där det är svårt att få sin röst hörd, där det är svårt att påtala felaktigheter eller där det uppfattas finnas en repressiv kultur. Det förra är ett grundlagsbrott, det senare försvårar vår skyldighet att upprätthålla patientsäkerhetslagen.

Regionen ska ha en nolltolerans mot vårdskador, vi ska som arbetsgivare aldrig uppfattas ha ett lågt tak för kritik eller att våra anställda inte upplever sig ha möjligheten att utnyttja sina grundlagsskyddade rättigheter.

För att arbeta systematiskt med detta har regionchefläkaren och jag fått ett gemensamt uppdrag att arbeta med frågorna och ta fram en handlingsplan. Målet är att:

  • VGR ska ha en nolltolerans för såväl tystnadskultur som vårdskador på ledningsnivå och på verksamhetsnivå
  • VGR ska vara en organisation där medarbetare och chefer upplever sig fria att uttala sig och säga vad man tycker
  • VGR ska vara en organisation där identifiering och meddelande av felaktigheter i verksamheten uppmuntras och tas om hand

Tanken är att utföra riktade interna utbildnings- och kommunikationsinsatser som bygger en öppen och lärande kultur, värnar offentlighetsprincipen samt främjar utveckling och förbättring av Västra Götalandsregionens patientsäkerhet.

Rätten att fritt meddela sig i sociala medier omfattas idag inte av ett grundlagsskydd. Jag tror att demokratin och offentlig sektor generellt sett stärks om det som är reglerat i grundlagarna för kontakten med traditionella media, också överförs som andemening till nya media och med ett generöst förhållningssätt till nya uttryck. Visst kan jag som chef, och dessutom som ansvarig för bilden av Västra Götalandsregionen, knyta handen hårt i byxfickan när jag läser en del inlägg på nätet och vidhängande kommentarer. Mina alternativ är dock enkla och tvingande: bemöta, engagera delar av organisationen eller en annan chef i frågan eller konstatera att det som står, får stå oemotsagt för tillfället.*

En organisation som tillåter sina medarbetare att fritt uttrycka sin uppfattning, så länge det inte strider mot svensk lag, blir i grunden starkare. Inledningsvis kan det svida hårt när man öppnar upp sig, men det blir en friskare organisation som faktiskt lyssnar på sina medarbetare och för den delen bemöter och besvarar kritik, antingen den är rättfärdig eller felaktig.

När vi som granskas väljer denna väg blir det än mer förvånande när de som traditionellt har rollen att utföra granskningen, en fri och oberoende press, väljer att ifrågasätta det fria ordet och framför allt möjligheten att göra det anonymt. I en artikel på Sveriges Television hemsida så namnges och ifrågasätts en undersköterska i Stockholms landsting för driva en anonym Facebook sida som samlar kritiska reportage i media om krisen i vården. Såvitt jag vet finns ingen objektivitetsskyldighet för anställda i sin opinionsbildning? Det är min och mina chefskollegors uppgift att sammanställa och bidra till en motbild eller korrekt bild om det som skrivs inte är tillräckligt sammansatt.

Jag tycker att metoden som Sveriges Television använder sig av är olycklig och motverkar sitt syfte. Frågeformuleringen som används ”Du tycker inte att det är problematiskt att driva opinion utan avsändare?” är exakt samma som förtroendevalda och chefer använder sig av när de i strid med efterforskningsförbudet söker anonyma källor för artiklar som skyddas källskydd.

I arbetet med att motverka felaktiga uppgifter, påverkansoperationer eller lagbrott på nätet så får inte ändamålet helga medlet, det behöver uppenbarligen manas till besinning hos de som har till uppgift att granska samhället med lagstöd, att välja rätt mål och metod för detta. Offentlig sektors ställning gagnas inte av att enskilda medarbetare som vill driva debatt utgör måltavlor för journalistisk granskning med fokus på anonymitet eller enkelsidighet. Taket som vi som arbetsgivare vill höja sänks istället av media, det var möjligtvis en oväntad utveckling. Begås brott så ska det vara föremål för rättsväsendet, men att vara kritisk mot sin arbetsgivare är såvitt jag vet inte ett sådant.

Erik Lagersten
Kommunikationsdirektör i Västra Götalandsregionen

*Om den här formulering känns igen så har jag använt den förut i ett liknande sammanhang. En anställd i Försvarsmakten hängdes ut av aktivister som inte gillade vad som sades. Vissa saker behöver återupprepas.

 

 

 

En reaktion till “Vem skyddar kritiker i nya medier?

Kommentarsfältet är stängt.